13.30 - Lisa Bouvier & The Pop Messengers, Kulturbolagets studio, Malmö
Lars "First Take" Diurlin, Mattias "First Take" Lidehäll och Matti "Max Martin" Engdahl fixade värsta grymma grunderna till fem låtar till mitt kommande album. Håkan var också med och lade feta pukor. Emmy och jag kom med glada tillrop, tweekörer och ostämda gitarrer. Jag tror att det här kommer bli världens bästa skiva. Så om nån A&R på BMG svänger förbi så kan ni ju tänka på detta och sedan ringa mig.
Men innan dess åt Håkan och jag världens bästa brunch på Debaser. Jag är fortfarande mätt.
söndag 23 november 2008
Konsertrecensioner från Lisafestivalen
Lisafestivalen är en ständigt pågående tillställning som äger rum varhelst Lisa befinner sig där det finns band som spelar och eventuellt öl som dricks (det sista kan man ju få bestämma själv).
På lördagen spelade tio olika konstellationer och nedan följer en recension av varje konsert.
11.15 - Ladugårdsmarkens barnkör, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Förutom trettio barn tog även skolans rektor plats på scenen, i sällskap med en sällsynt omusikalisk musiklärare och mig på bas. Jag kom med i bandet ca 11.10 och hade aldrig hört låtarna tidigare. Jag lokaliserade inga blivande stjärnor bland den månghövdade konstellationen, däremot hade de den största och mest entusiastiska publiken på hela dagen.
11.45 - Fredagskören, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
En övermogen och ovanligt tyst kör, med en snäll farbror utrustad med vispar på trummor och en nervös och envis pianist som trodde att hon var ljudtekniker. Jag älskar sånt. Även här lyste stjärnglansen med sin frånvaro, såvida detta uttryck inte är en paradox.
12.15 - Lars & The Sidekicks, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Dessa gossar kommer ta över spoken word-Sverige nu när Navid Modiri har blivit lite gammal och tråkig! Maken till nyskapande framträdande har jag inte sett sen... ja, sen förra lördagen då jag såg dem senast. Idag hade dock repertoaren utökats med amerikanska nationalsången på melodika och en cover på Byssan Lull. Petrus, Jack och Anton kommer bli Lunds stoltheter. Det här är mitt nya favoritband. Imagine that!
13.00 - Metropolis Big Band, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Jag gillar faktiskt storbandsjazz. Särskilt när jag bara behövde engagera mig tekniskt i pianot och i kontran. Två kanaler, sånt kan jag.
14.00 - Kulturklassen 9c, Aulan, Kulturcentrum Norr, Lund
Det är märkligt att jag har jobbat här i ett år och ingen har berättat att den finns en rockstjärna på skolan! Han sjöng koolare än Robert Plant, slängde sådär nonchalant med håret och spelade tillochmed värsta solot utan att jag blev irriterad på grund av någon snubbighet. Han var helt enkelt en blivande stjärna. Jag tror han heter Erik. You rock on!
14.30 - GOR, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Alltså, jag skulle inte vara så negativ mot hiphop om det inte var för att 1. de har jackor på sig inomhus 2. de har mössor på sig på scen 3. det mesta av deras framträdande går ut på att fylla i sporadiska moment på en redan färdig låt 4. de har en förjävla dålig attityd mot det mesta, och speciellt mot små poptjejer som är ljudtekniker. Bortsett från det gillar jag Goran, han kör på svenska och har najs produktioner.
14.45 - Yaya, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Jag tar härmed tillbaka allt jag skrev i förra recensionen. Yaya är fantastiskt mysig och dessutom jävligt grym rappare. Tycker jag, men jag kan inget om hiphop.
19.30 - White Soul, Vinylbaren, Malmö
Jag tror halva Karlshamns befolkning var där, det var nästan lite otäckt. Men jag var ju också där så jag ska nog inte säga någonting. Jag finner inga ord för hur bra Benjamin Högh är. Han är ett geni. Det är helt sjukt. Han är så jävla jävla bra. Han var uppbackad av folkhögskolemusiker och det blev liksom ändå personligt och koolt. Inte för att jag har något emot folkhögskolemusiker, men de är ju rätt trista. En av dem bjöd mig dock på öl sen, jag kommer inte ihåg vad han hette, tack! Och så träffade jag två sjukt spexiga brudar, jag kommer inte ihåg vad de heter heller, men ni var göttiga som fan.
22.30 - Esaijas Orchestra, Freeks n geeks, Debaser, Malmö
Tydligen är Skurup roligare än Fridhem (jag startade en beef backstage senare), för Pontus gitarrist dansade himla intressant och var himla rolig. Basisten var tråkig men drog roliga ståupp-skämt på soundchecken. Pontus har ett svårt jobb med att försöka överglänsa Lars i koolhet. Lars är bäst. Det var bra som fan men lite tråkigt.
23.30 - Small Flowers Crack Concrete, Freeks n geeks, Debban, Malmö
Alltså, det här är ju lite mina kompisar och så och jag tycker de är sjukt duktiga på alla sätt och vis men jag fattar verkligen inte 1. jeans på scen 2. rökmaskiner 3. stillastående 4. Sonic Youth och då fattar jag följdaktligen inte SFCC. Sen spelade DJn The Strokes och Hello Saferide och jag kom på att jag är rätt trångörad (måste ju vara den audiologiska termen för trångsynt (trångsynt kan även vara ett musikinstrument)).
Sen gick jag till Inkonst och hälsade på alla där och sen gick jag hem och lyssnade på mina grannar som flyttade mitt i natten.
På lördagen spelade tio olika konstellationer och nedan följer en recension av varje konsert.
11.15 - Ladugårdsmarkens barnkör, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Förutom trettio barn tog även skolans rektor plats på scenen, i sällskap med en sällsynt omusikalisk musiklärare och mig på bas. Jag kom med i bandet ca 11.10 och hade aldrig hört låtarna tidigare. Jag lokaliserade inga blivande stjärnor bland den månghövdade konstellationen, däremot hade de den största och mest entusiastiska publiken på hela dagen.
11.45 - Fredagskören, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
En övermogen och ovanligt tyst kör, med en snäll farbror utrustad med vispar på trummor och en nervös och envis pianist som trodde att hon var ljudtekniker. Jag älskar sånt. Även här lyste stjärnglansen med sin frånvaro, såvida detta uttryck inte är en paradox.
12.15 - Lars & The Sidekicks, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Dessa gossar kommer ta över spoken word-Sverige nu när Navid Modiri har blivit lite gammal och tråkig! Maken till nyskapande framträdande har jag inte sett sen... ja, sen förra lördagen då jag såg dem senast. Idag hade dock repertoaren utökats med amerikanska nationalsången på melodika och en cover på Byssan Lull. Petrus, Jack och Anton kommer bli Lunds stoltheter. Det här är mitt nya favoritband. Imagine that!
13.00 - Metropolis Big Band, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Jag gillar faktiskt storbandsjazz. Särskilt när jag bara behövde engagera mig tekniskt i pianot och i kontran. Två kanaler, sånt kan jag.
14.00 - Kulturklassen 9c, Aulan, Kulturcentrum Norr, Lund
Det är märkligt att jag har jobbat här i ett år och ingen har berättat att den finns en rockstjärna på skolan! Han sjöng koolare än Robert Plant, slängde sådär nonchalant med håret och spelade tillochmed värsta solot utan att jag blev irriterad på grund av någon snubbighet. Han var helt enkelt en blivande stjärna. Jag tror han heter Erik. You rock on!
14.30 - GOR, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Alltså, jag skulle inte vara så negativ mot hiphop om det inte var för att 1. de har jackor på sig inomhus 2. de har mössor på sig på scen 3. det mesta av deras framträdande går ut på att fylla i sporadiska moment på en redan färdig låt 4. de har en förjävla dålig attityd mot det mesta, och speciellt mot små poptjejer som är ljudtekniker. Bortsett från det gillar jag Goran, han kör på svenska och har najs produktioner.
14.45 - Yaya, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Jag tar härmed tillbaka allt jag skrev i förra recensionen. Yaya är fantastiskt mysig och dessutom jävligt grym rappare. Tycker jag, men jag kan inget om hiphop.
19.30 - White Soul, Vinylbaren, Malmö
Jag tror halva Karlshamns befolkning var där, det var nästan lite otäckt. Men jag var ju också där så jag ska nog inte säga någonting. Jag finner inga ord för hur bra Benjamin Högh är. Han är ett geni. Det är helt sjukt. Han är så jävla jävla bra. Han var uppbackad av folkhögskolemusiker och det blev liksom ändå personligt och koolt. Inte för att jag har något emot folkhögskolemusiker, men de är ju rätt trista. En av dem bjöd mig dock på öl sen, jag kommer inte ihåg vad han hette, tack! Och så träffade jag två sjukt spexiga brudar, jag kommer inte ihåg vad de heter heller, men ni var göttiga som fan.
22.30 - Esaijas Orchestra, Freeks n geeks, Debaser, Malmö
Tydligen är Skurup roligare än Fridhem (jag startade en beef backstage senare), för Pontus gitarrist dansade himla intressant och var himla rolig. Basisten var tråkig men drog roliga ståupp-skämt på soundchecken. Pontus har ett svårt jobb med att försöka överglänsa Lars i koolhet. Lars är bäst. Det var bra som fan men lite tråkigt.
23.30 - Small Flowers Crack Concrete, Freeks n geeks, Debban, Malmö
Alltså, det här är ju lite mina kompisar och så och jag tycker de är sjukt duktiga på alla sätt och vis men jag fattar verkligen inte 1. jeans på scen 2. rökmaskiner 3. stillastående 4. Sonic Youth och då fattar jag följdaktligen inte SFCC. Sen spelade DJn The Strokes och Hello Saferide och jag kom på att jag är rätt trångörad (måste ju vara den audiologiska termen för trångsynt (trångsynt kan även vara ett musikinstrument)).
Sen gick jag till Inkonst och hälsade på alla där och sen gick jag hem och lyssnade på mina grannar som flyttade mitt i natten.
måndag 3 november 2008
Boy, let your hair grow
Veckans kändisspoting: Moto Boy på stationen i Karlshamn. Jag tillbringade hela resan med att fundera på vad han gjorde där, och sedan skrev jag en ny låt om att jag vill att min pojkvän ska vara som honom. Den blev bra. Jag hade tänkt mig massa körer, piano och en liksom organisk ljudbild. Vi får se hur det blir med det.
Just nu spelar jag mycket piano och trummor, läser på om sadeltvång och funderar på hur jag ska få mitt nya husdjur på vinden att flytta utan att jag ska behöva döda honom (laddade en råttfälla imorse men hade inte hjärta att ställa ut den, VET ni hur otäcka de är?).
Och så laddar jag för nästa helgs Västeråstripp samt inspelning hos Matti.
Just nu spelar jag mycket piano och trummor, läser på om sadeltvång och funderar på hur jag ska få mitt nya husdjur på vinden att flytta utan att jag ska behöva döda honom (laddade en råttfälla imorse men hade inte hjärta att ställa ut den, VET ni hur otäcka de är?).
Och så laddar jag för nästa helgs Västeråstripp samt inspelning hos Matti.
söndag 12 oktober 2008
Lisa Bouvier feat Stars In Coma!
Yeah yeah yeah. Såhär snygga var vi i onsdags! André, jag och Mattias. Håkan stod bakom kameran för han hade inga röda byxor så han fick inte vara med. Husbandet på Vinylbaren, alltså Stars In Coma, spelade även på lördagen och jösses jävlar vad bra de var! Nog visste jag att de tre är Malmös mest kompetenta popmusiker men de överraskade mig ändå. Plus att jag hittade ölbiljetter som jag kunde använda. Jättebra att vara full på jobbet, oh I love my work.
Okej, vi ser lite ut som ett International Noise Conspiracy on twee eller ett dansband (Liza Bouvierz?) men vi ser tuffare ut med gitarrerna på. Jag tvingade Mattias att spela på en skitsunkig Squier bara för att färgkoordinera med min strata! Apperance is everything, right?
måndag 6 oktober 2008
Yeah!
This is good:
"How to get over architectural difficulties, lesson 1"
Missa inte heller Din Näst Bästa Kompis på Vinylbaren, onsdag 21.30. Vi spelar punkpop i brist på annat. Jag har tvingat alla i bandet att köpa röda cheaps!! Om vi inte har tajtast musik kan vi iallafall ha tajtast byxor.
Jag menar: "hon påminner ibland om en något bättre version av Marit Bergman." YEAH, BEAT THAT!!!!
"How to get over architectural difficulties, lesson 1"
Missa inte heller Din Näst Bästa Kompis på Vinylbaren, onsdag 21.30. Vi spelar punkpop i brist på annat. Jag har tvingat alla i bandet att köpa röda cheaps!! Om vi inte har tajtast musik kan vi iallafall ha tajtast byxor.
Jag menar: "hon påminner ibland om en något bättre version av Marit Bergman." YEAH, BEAT THAT!!!!
torsdag 2 oktober 2008
I persiljestassen/basilikablåsan/cayennekostymen
I väntan på att regnet ska avta och jag ska kunna sätta mig på cykeln till stadsbiblioteket bjuder jag på Urbans fina artikel om mig. Tryck här! Jag tror att Urban borde börja skriva mina CVs, det här är ju fantastiskt fint (särskilt gillar jag "slöa musikjournalister som hellre ägnar tid åt att pilla ludd och skriva navelskådande skivrecensioner än att sköta sitt jobb".)!
fredag 26 september 2008
When your heart breaks
Jag funderar på ett tema till min nästa video. De två gamla idéerna för nog otur med sig eftersom de aldrig blir av, så jag vill ha en ny. Enda kravet är att jag får skeda med Sverrir Gudnason eller liknande, resten blir nog bra, right?
onsdag 17 september 2008
Var är Supremes inatt????
Idag fick jag ett fint mail från Roque på Cloudberry records, det stod bland annat detta: The compilation will be out in 10 days. I will have the records ready next week! [...] Also, I've just updated the website with info about this compilation, it's called "Where Are the Supremes Tonight?" I think it's going to be great!
Det är alltså "I can't make someone love me with a song (but I can try)" som kommer vara med på en samlingsEP som kommer nå ut till alla tweepoppare och indiekids därute. Det är väldigt fint! Man kan läsa mer om det på hemsidan I guess.
Det är alltså "I can't make someone love me with a song (but I can try)" som kommer vara med på en samlingsEP som kommer nå ut till alla tweepoppare och indiekids därute. Det är väldigt fint! Man kan läsa mer om det på hemsidan I guess.
tisdag 16 september 2008
Vem behöver tid, när vi har känsla?
Jag har ju vansinnigt många åsikter om precis allt, men aldrig tid att skriva ner dem! Förkastligt. Inatt tänkte jag att jag skulle sova ut, eftersom sömn är en aktivitet jag sällan utför (ungefär som att ut och springa; man vet att det är bra för en, man vill göra det, men man har fan aldrig tid). Såklart var jag vaken till halv fyra och var uppe igen klockan åtta, SJUKT PIGG! Jag har nog någon slags bokstavsdiagnos tror jag.
Jag borde vara käck och rapportera om diverse händelser i Malmös musikliv, såsom invigningen av nya Jeriko (Babel, god buffé, gratis öl, bra), klubb Lokomotivet på Inkonst (jag har upptäckt personalpriset på öl, detta kan bli ödesdigert), den där natten vi vandrade runt i ett industriområde för att lyssna på världens bästa band och jag råkade köpa ett trumset på fyllan (Pearl, svart), eller när jag åkte tåg rätt ut på den skånska landsbygden för att spela in en låt hos Petter (klockspel, tramporgel, falska stämmor, katter), men det är kanske inte så intressant när det kommer sådär en vecka efter det hände.
Så nu försöker jag förekomma mig själv: Ikväll invigning av ESF på inkonst, imorrn nåt annat, kanske middag, på torsdag DJar jag på invigningen av FFF, på fredag är det bästa bästa klubben Get laid or die trying, på lördag Kulturnatten i Lund och jag och Emmy spelar på Lilla café (vi har inte repat, känns bra) och annars jobbar jag tjugo timmar med Bankgatanscenen (den blev 50/50! yey!). På söndag går jag in i väggen.
Annars har jag lite smått och gott (och snygga poppojkar) på gång, säger till när det är klart.
Jag borde vara käck och rapportera om diverse händelser i Malmös musikliv, såsom invigningen av nya Jeriko (Babel, god buffé, gratis öl, bra), klubb Lokomotivet på Inkonst (jag har upptäckt personalpriset på öl, detta kan bli ödesdigert), den där natten vi vandrade runt i ett industriområde för att lyssna på världens bästa band och jag råkade köpa ett trumset på fyllan (Pearl, svart), eller när jag åkte tåg rätt ut på den skånska landsbygden för att spela in en låt hos Petter (klockspel, tramporgel, falska stämmor, katter), men det är kanske inte så intressant när det kommer sådär en vecka efter det hände.
Så nu försöker jag förekomma mig själv: Ikväll invigning av ESF på inkonst, imorrn nåt annat, kanske middag, på torsdag DJar jag på invigningen av FFF, på fredag är det bästa bästa klubben Get laid or die trying, på lördag Kulturnatten i Lund och jag och Emmy spelar på Lilla café (vi har inte repat, känns bra) och annars jobbar jag tjugo timmar med Bankgatanscenen (den blev 50/50! yey!). På söndag går jag in i väggen.
Annars har jag lite smått och gott (och snygga poppojkar) på gång, säger till när det är klart.
tisdag 2 september 2008
"Who wants to live with a travelling rockgypsy?"
Citatet är egentligen från en hoppsnubbes blogg (ja, jag är ju hästnörd så..) där det sista ordet var "horsegypsy", men frågan är ju samma.
Jag undrar verkligen om någon annan än en musiker står ut med the way of life hos en annan musiker. Man jobbar skitmycket men man får aldrig något betalt = man är alltid pank. Och så jobbar man helt sjuka tider (10-02 = en vanlig dag) och om man någon gång kommer hem är det mitt i natten. Om man nu kommer hem alltså, det är ju ofta mycket mer aktuellt att tömma baren efter stängning, flippa ut i något countryrockjam eller den mer bistra sanningen; bära högtalare. Eller snatta saker på Statoil mitt i natten på väg till nästa spelställe (inte i turnébussen dock utan i en skabbig volvo, jävligt okreddigt). Man kan aldrig lyssna på musik utan att dissekrera den (senast igår på bussen började jag fnittra över ett handklappsljud på en Laaksolåt, hur förklarar men det för nån som int' begrip'?) och hela ens kväll kan bli förstörd om det sitter nån ostämd trubadur nånstans där man vill dricka öl. Onykter stämsång och Youtubande av för en utomstående helt okända musikvideos kan vara ett helt acceptabelt helgnöje. Vidare så umgås man frekvent med så kallade "koola" människor som ofta är, eller åtminstone vill ge sken av att vara, snyggare än genomsnittet och alkohol är alltid inblandat. De kvällar/nätter man inte hänger i replokalen måste man gå och kolla på sina kompisar som spelar/DJar/på annat sätt är inblandade i en klubb så varje morgon är man trött och/eller lite bakis.
Vem fan skulle stå ut med det egentligen, om man inte var likadan själv?
Jag undrar verkligen om någon annan än en musiker står ut med the way of life hos en annan musiker. Man jobbar skitmycket men man får aldrig något betalt = man är alltid pank. Och så jobbar man helt sjuka tider (10-02 = en vanlig dag) och om man någon gång kommer hem är det mitt i natten. Om man nu kommer hem alltså, det är ju ofta mycket mer aktuellt att tömma baren efter stängning, flippa ut i något countryrockjam eller den mer bistra sanningen; bära högtalare. Eller snatta saker på Statoil mitt i natten på väg till nästa spelställe (inte i turnébussen dock utan i en skabbig volvo, jävligt okreddigt). Man kan aldrig lyssna på musik utan att dissekrera den (senast igår på bussen började jag fnittra över ett handklappsljud på en Laaksolåt, hur förklarar men det för nån som int' begrip'?) och hela ens kväll kan bli förstörd om det sitter nån ostämd trubadur nånstans där man vill dricka öl. Onykter stämsång och Youtubande av för en utomstående helt okända musikvideos kan vara ett helt acceptabelt helgnöje. Vidare så umgås man frekvent med så kallade "koola" människor som ofta är, eller åtminstone vill ge sken av att vara, snyggare än genomsnittet och alkohol är alltid inblandat. De kvällar/nätter man inte hänger i replokalen måste man gå och kolla på sina kompisar som spelar/DJar/på annat sätt är inblandade i en klubb så varje morgon är man trött och/eller lite bakis.
Vem fan skulle stå ut med det egentligen, om man inte var likadan själv?
Bad guys is good guys
Häromdagen fick jag tag i en gammal Cosmopolitan eller Glamour eller vad det nu var för någon, ni vet, alla de där tidningarna ser likadana ut med random snygg tjej på omslaget, lite dålig layout och så rätt ruttet innehåll. Denna tidning diskuterade på tre sidor varför tjejer faller för bad guys och inte snälla. Det togs upp diverse kvasipsykologiska anledningar såsom en dålig relation till pappan, sjuksköterskekomplex, kvinnans omhändertagande sida, dålig självkänsla, yada yada. Jag väntade med spänning på att de skulle offentliggöra den riktiga anledningen men denkom aldrig. Hur kan de ha missat den? Jag fattar det inte.
Anledningen till att man (jag??) som tjej hellre väljer den snygga strulputten framför den alldagliga snällkillen är helt och fullt den senare kategorins fel! För om man upprepande gånger har hängt ihop med och sedemera blivit sjukt sviken av snälla killar går man inte på det igen. Man faller inte för snälla killen-spelet, utan tänker att det är bättre att gå på the bad guys direkt, eftersom då vet man vad man får, dvs en rätt sopig kille. Och vet man det från början är det ju rätt lugnt, då kan jag med glädje ta förälskade polaroidbilder, bli skjutsad på cykel och stryka en lock ur hans ostyriga hår eller whatever (det där har jag för övrigt läst i Groove om The Kooks).
Så anser du dig tillhöra snällkategorin och känner dig lite bitter att du aldrig får nån tjej; sluta klaga. Skyll dig själv istället! Det är ju du och dina kompisar som har skapat hela min uppfattning om och attityd till och dessutom beteende mot snubbar.
Hey, I'm a bad girl and I'm good for you!
Jag kommer fortsättningsvis välja någon slags ensam tvåtrefyrasamhet hellre än tvåsam ensamhet (det här kommer jag väl få äta upp om ett tag när jag blivit kär, men skit samma).
Förra veckan var jag ute varje dag utom i tisdags! Det är rätt illa ur hälsosynpunkt men väldigt roligt. Diverse möllanhak, Ariman, personalfest, Kontramusik, Rumble och sist men inte minst Adam Green på Debban i söndags. Förbandet var så tråkiga att man nästan ville dräpa sig själv för att slippa höra dem, eller bli riktigt full, kanske är det ett försäljningknep från Debasers sida? Det verkade funka på Herr Grön iallafall. En mer as-salongsberusad man var det länge sedan jag såg (undantaget några på Inkonst i fredags). Men vilken jävla röst han har, det är helt vansinnigt! Sjukt bra. Även om det på slutet blev lite väl mycket freakshow var det rösten som gjorde att jag stannade hela konserten. Sen cyklade jag hem. Jag är så glad att 130an och jag inte längre är nära vänner.
Anledningen till att man (jag??) som tjej hellre väljer den snygga strulputten framför den alldagliga snällkillen är helt och fullt den senare kategorins fel! För om man upprepande gånger har hängt ihop med och sedemera blivit sjukt sviken av snälla killar går man inte på det igen. Man faller inte för snälla killen-spelet, utan tänker att det är bättre att gå på the bad guys direkt, eftersom då vet man vad man får, dvs en rätt sopig kille. Och vet man det från början är det ju rätt lugnt, då kan jag med glädje ta förälskade polaroidbilder, bli skjutsad på cykel och stryka en lock ur hans ostyriga hår eller whatever (det där har jag för övrigt läst i Groove om The Kooks).
Så anser du dig tillhöra snällkategorin och känner dig lite bitter att du aldrig får nån tjej; sluta klaga. Skyll dig själv istället! Det är ju du och dina kompisar som har skapat hela min uppfattning om och attityd till och dessutom beteende mot snubbar.
Hey, I'm a bad girl and I'm good for you!
Jag kommer fortsättningsvis välja någon slags ensam tvåtrefyrasamhet hellre än tvåsam ensamhet (det här kommer jag väl få äta upp om ett tag när jag blivit kär, men skit samma).
Förra veckan var jag ute varje dag utom i tisdags! Det är rätt illa ur hälsosynpunkt men väldigt roligt. Diverse möllanhak, Ariman, personalfest, Kontramusik, Rumble och sist men inte minst Adam Green på Debban i söndags. Förbandet var så tråkiga att man nästan ville dräpa sig själv för att slippa höra dem, eller bli riktigt full, kanske är det ett försäljningknep från Debasers sida? Det verkade funka på Herr Grön iallafall. En mer as-salongsberusad man var det länge sedan jag såg (undantaget några på Inkonst i fredags). Men vilken jävla röst han har, det är helt vansinnigt! Sjukt bra. Även om det på slutet blev lite väl mycket freakshow var det rösten som gjorde att jag stannade hela konserten. Sen cyklade jag hem. Jag är så glad att 130an och jag inte längre är nära vänner.
fredag 29 augusti 2008
Idag addade Andrea mig på myspace. Hon är en blivande stjärna!!!! Lyssna på "Love smells like chocolate", den är så bra att jag nästan dör.
torsdag 28 augusti 2008
The look?
Nu ska jag droppa en sanning som jag har tänkt på ett bra tag. Det här kanske kommer som en chock för er. Men, här kommer det (trumvirvel): man kan vara snygg och intelligent samtidigt (trumpetfanfar)! Tänk så bra (allmän flaggdag)! Man behöver inte välja mellan estetik och funktion, man kan ha BÅDA (parad genom stan)! Imagine that!
Vilket är bra, eftersom en liten hobby jag har, utöver musiken och ponnyn, dvs ganska långt ner på listan, är att konsumera. Det skäms jag inte sådär mycket för, eftersom det mesta är andras avlagda kläder. Jag ser det mest som trevlig återvinning till förmån för välgörenhet (även om jag vet att det mesta går till "omkostnader" så är det ju ändå bättre än att konsumera nytt, eller?). Så nu ska jag faktiskt kämpa för att kunna ha fina klänningar och ändå bli tagen på allvar. Eller är det så att min intelligensnivå och kompetens sjunker bara för att jag har nåt fint på mig? Eller för att jag bryr mig om mitt utseende?
Svaret är naturligtvis kort och gott "nej". Sådeså. Naturligtvis är jag inte enbart ytlig. Men lite. Jag har faktiskt ett ragg som i min bekantskapskrets går under namnet "Praktiska Jackan" bara för att jag en dag kom hem och hade panik när jag sett hans vinterkläder. Kan jag inte bara få vara lite hysterisk ifred, utan att för den sakens skull undergräva kvinnokampen?
Sedan kan man ju diskutera i evighet om denna utseendesfäbless är skapad av män (troligtvis) för att förtrycka kvinnan (antagligen) eller om man gör det för sin egen skull. Jag hoppas på det sista. Jag känner väldigt sällan när jag byter om inför en utekväll att "nu ska jag vara snygg så att alla män tittar på mig". De gånger det händer är det oftast mest irriterande (alla singelkillar är skitjobbiga kvart i tre på vilken klubb som helst).
Denna estetik vs funktion kan naturligtvis appliceras på andra saker, såsom distpedaler och högtalare. De får vara fina. Tänk på det. Det är inte fjolligt. Jag kanske ska börja bygga snygga förstärkare utan att göra avkall på ljudet, det är en grym affärsidé. När jag ändå är igång ska sladdar, reglage och andra viktiga knappar sitta på framsidan i bekväm höjd så man slipper kräla på ett smutsigt replokalsgolv bakom en låda för att kunna sätta i en nätkabel.
Nu är det dags för personalfest i Kultur och fritidsförvaltningen. Jag och kulturtanter och kostymgubbar, kan gå hursomhelst.
PS. Nu är det 8 killband och 6 vanliga band på Kulturnatten i Lund, den 20/9, jag behöver ett vanligt band till, hör av er, puss DS
Vilket är bra, eftersom en liten hobby jag har, utöver musiken och ponnyn, dvs ganska långt ner på listan, är att konsumera. Det skäms jag inte sådär mycket för, eftersom det mesta är andras avlagda kläder. Jag ser det mest som trevlig återvinning till förmån för välgörenhet (även om jag vet att det mesta går till "omkostnader" så är det ju ändå bättre än att konsumera nytt, eller?). Så nu ska jag faktiskt kämpa för att kunna ha fina klänningar och ändå bli tagen på allvar. Eller är det så att min intelligensnivå och kompetens sjunker bara för att jag har nåt fint på mig? Eller för att jag bryr mig om mitt utseende?
Svaret är naturligtvis kort och gott "nej". Sådeså. Naturligtvis är jag inte enbart ytlig. Men lite. Jag har faktiskt ett ragg som i min bekantskapskrets går under namnet "Praktiska Jackan" bara för att jag en dag kom hem och hade panik när jag sett hans vinterkläder. Kan jag inte bara få vara lite hysterisk ifred, utan att för den sakens skull undergräva kvinnokampen?
Sedan kan man ju diskutera i evighet om denna utseendesfäbless är skapad av män (troligtvis) för att förtrycka kvinnan (antagligen) eller om man gör det för sin egen skull. Jag hoppas på det sista. Jag känner väldigt sällan när jag byter om inför en utekväll att "nu ska jag vara snygg så att alla män tittar på mig". De gånger det händer är det oftast mest irriterande (alla singelkillar är skitjobbiga kvart i tre på vilken klubb som helst).
Denna estetik vs funktion kan naturligtvis appliceras på andra saker, såsom distpedaler och högtalare. De får vara fina. Tänk på det. Det är inte fjolligt. Jag kanske ska börja bygga snygga förstärkare utan att göra avkall på ljudet, det är en grym affärsidé. När jag ändå är igång ska sladdar, reglage och andra viktiga knappar sitta på framsidan i bekväm höjd så man slipper kräla på ett smutsigt replokalsgolv bakom en låda för att kunna sätta i en nätkabel.
Nu är det dags för personalfest i Kultur och fritidsförvaltningen. Jag och kulturtanter och kostymgubbar, kan gå hursomhelst.
PS. Nu är det 8 killband och 6 vanliga band på Kulturnatten i Lund, den 20/9, jag behöver ett vanligt band till, hör av er, puss DS
torsdag 21 augusti 2008
Blivande popstjärnor väntar på turnébussen. "Ont om Hendrix med tuttar" är ju kanske den roligaste rubriken någonsin.
Annars har jag fått tips om att Malmö Musikaffär är bra om man vill köpa till exempel distpedaler eller basar eller så (eller kanske en till akustisk gitarr???)
Annars har jag fått tips om att Malmö Musikaffär är bra om man vill köpa till exempel distpedaler eller basar eller så (eller kanske en till akustisk gitarr???)
I alla fall. De här bilderna ska jag titta på när jag saknar
Popkollo för mycket:
Popkollo för mycket:
Lovisa gör sin patenterade silikonmin, Lotta gör sitt bästa för att efterlikna den, Erika projektledar sig framför datorn, Ranta visar upp sin bibel och Quidy dragar. Det var alltså det här vi höll på med i ledarstugan när vi inte var med barnen. Så nu vet ni det.
Ranta med sin älskling Stig
Stig och Ebba
Stig själv.
Andrea övar på att vara popstjärna.
onsdag 20 augusti 2008
Kulturnatt för killar?
Oj, jag är verkligen på krigsstigen nuförtiden, men det ska man väl vara? Om det finns saker att vara på krigsstigen för alltså, och jag tycker jag ser sådana saker hela tiden, överallt. Det är lite snöbollseffekt över det hela; har man uppmärksammat en sak så ser man bara fler och fler...
Idag fick jag ett mail från någon slags kulturchefsgubbe i Lund. Han hade sammanställt ett dokument med band som hade anmält sitt intresse för att spela på Kulturnattens "ungdomsscen" (jag vet, vi MÅSTE komma på ett bättre namn, men iallafall, det är den som ligger bakom Bankgatan). Jag ropade in min chef och bad honom läsa igenom det och se om han tyckte att något var fel. Efter en lång stunds läsande var svaret nej. Han såg inga fel. Märkligt.
Jag såg ju jättemånga fel! Och felen var kanske inte direkt närvaron av Måns, Jakob, Elias, Jesper, Kristian, Behrang, Mikael och deras vänner, utan snarare frånvaron av Sara, Emilia, Natalie, Emma och DERAS vänner. Fyrtioen band, varav tre hade kvinnliga medlemmar. TRE!!!
Nu när scenen ändå inte har något namn kan vi ju kalla den för "Killscenen"... Ska inte Lunds kommun arbeta för en jämställd verksamhet? Om inte tjejer självmant anmäler sig till sådana här saker är det inte tjejerna det är fel på, utan organisationen bakom!!
Så nu uppmanar jag alla tjejer att maila till mig och anmäla sig (bifoga myspace). Man behöver inte kunna spela skitsnabba solon eller ha tuffast dist, man får vara med ändå, bara man har roligt. Jag ska inte försöka boka 50/50, jag SKA boka 50/50 för det finns liksom inga andra alternativ. Men jag behöver hjälp av alla tuffa brudar därute, okej? Kom och spela! Det blir kul. Jag orkar inte mixa hundra manliga hårdrocksband, jag är allergisk mot hårdrock, jag får migrän, det är dokumenterat.
Idag fick Popkollo Malmö en egen myspace! Fett ös medvetslös, lyssna HÄR!
Idag fick jag ett mail från någon slags kulturchefsgubbe i Lund. Han hade sammanställt ett dokument med band som hade anmält sitt intresse för att spela på Kulturnattens "ungdomsscen" (jag vet, vi MÅSTE komma på ett bättre namn, men iallafall, det är den som ligger bakom Bankgatan). Jag ropade in min chef och bad honom läsa igenom det och se om han tyckte att något var fel. Efter en lång stunds läsande var svaret nej. Han såg inga fel. Märkligt.
Jag såg ju jättemånga fel! Och felen var kanske inte direkt närvaron av Måns, Jakob, Elias, Jesper, Kristian, Behrang, Mikael och deras vänner, utan snarare frånvaron av Sara, Emilia, Natalie, Emma och DERAS vänner. Fyrtioen band, varav tre hade kvinnliga medlemmar. TRE!!!
Nu när scenen ändå inte har något namn kan vi ju kalla den för "Killscenen"... Ska inte Lunds kommun arbeta för en jämställd verksamhet? Om inte tjejer självmant anmäler sig till sådana här saker är det inte tjejerna det är fel på, utan organisationen bakom!!
Så nu uppmanar jag alla tjejer att maila till mig och anmäla sig (bifoga myspace). Man behöver inte kunna spela skitsnabba solon eller ha tuffast dist, man får vara med ändå, bara man har roligt. Jag ska inte försöka boka 50/50, jag SKA boka 50/50 för det finns liksom inga andra alternativ. Men jag behöver hjälp av alla tuffa brudar därute, okej? Kom och spela! Det blir kul. Jag orkar inte mixa hundra manliga hårdrocksband, jag är allergisk mot hårdrock, jag får migrän, det är dokumenterat.
Idag fick Popkollo Malmö en egen myspace! Fett ös medvetslös, lyssna HÄR!
tisdag 19 augusti 2008
Distpedalsexpressen
Nu är det tillbaka till verkligheten igen. Efter tio underbara dagar i Barnens By i Hästveda (låter rätt lökigt men det var ju inte själva Hästveda som var fint, utan alla som var där) var det idag dags att återgå till det riktiga livet. Och i denna verklighet ingår ju tyvärr att brottas med diverse mentala spärrar, dock inte hos sig själv utan hos sina medmänniskor. Vanligtvis återfinns de här spärrarna hos det manliga släktet, för det mesta hos de över 30 år och företrädelsevis hos musiker.
Idag skulle jag köpa en distpedal. Egentligen kunde jag ju lånat en men jag gillar att köpa musikgrejer och en distpedal har man ju alltid nytta av, tänkte jag. Ni som är flitiga läsare av Skånskan vet ju redan att på fredag ska jag spela elgitarr live för första gången i mitt liv. Alltså gick jag och min inlånade, något skabbiga (jag har själv intonerat och rätat upp halsen och pillat på stallet med ett resultat som är mer intressant än utmärkt) gamla strata in på en av Malmös största musikaffärer för att införskaffa en liten kompis (gärna i en fin färg).
Eftersom jag inte spelar elgitarr är jag inte så inne på pedaler. Jag vet hur jag vill att det ska låta men jag vet inte om det är vintage tube, distortion eller overdrivepedalen som är svaret på mina ljuddrömmar, eftersom jag aldrig tidigare har gett mig in i den världen. Alltså var jag tvungen att be om råd och därefter provspela. Det visade sig dock att det där med att fråga om råd inte var en speciellt bra idé. Samtliga (manliga) affärsbiträden tog nämligen min enkla fråga som ett tydligt tecken på att jag var en musikalisk idiot och uppenbarligen också som en direkt uppmaning att upplysa mig om saker i stil med vad ett 9voltsbatteri är och hur man ställer in ett distat ljud direkt på förstärkaren.
Det är ju helt bisarrt att jag ska behöva bli lilla gummad, klappad på huvudet och idiotförklarad bara för att jag ber en expedit i en affär om råd! Och samma sak utspelade sig när jag smått irriterad gick därifrån och in i en annan etablerad kedja. Jag blev jävligt arg men jag vet att jag har rätt och de har fel så jag tog det inte så hårt. Men ponera att jag hade varit 16 år och precis hade börjat spela och blivit så sjukt nedtryckt i skorna av idiotiska jävla musikgubbar som har något slags vansinnigt självhävdelsebehov så att de mår bättre av att nedvärdera småväxta kvinnliga popmusiker. Då hade det kanske tagit hårdare. Hade det varit såhär om jag var kille? Eller om jag spelade tuff musik? Eller om jag såg äldre ut? Om jag var längre? Eller hade fula kläder? Vad är det som gör att män beter sig såhär? Funderingar mottages gärna!
Det ska tilläggas att tjejen som också hjälpte mig var mycket trevlig, proffessionell och service minded. Så där hälldes mycket vatten på min kvarn om att folk med snopp generellt sett är dumma i huvudet. Det är inte speciellt politiskt korrekt men jag orkar inte vara det för det är såhär det är.
Idag funderar jag utöver detta mest på:
om det är ekonomiskt försvarbart att köpa tre Ibanezer i samma modell bara för att de har fina färger när man redan har en hemma
om det är väldigt svårt att starta ett företag och
vilken klänning som matchar en röd gitarr med svart plektrumskydd.
Förresten laddade jag upp en ny låt idag, här.
Idag skulle jag köpa en distpedal. Egentligen kunde jag ju lånat en men jag gillar att köpa musikgrejer och en distpedal har man ju alltid nytta av, tänkte jag. Ni som är flitiga läsare av Skånskan vet ju redan att på fredag ska jag spela elgitarr live för första gången i mitt liv. Alltså gick jag och min inlånade, något skabbiga (jag har själv intonerat och rätat upp halsen och pillat på stallet med ett resultat som är mer intressant än utmärkt) gamla strata in på en av Malmös största musikaffärer för att införskaffa en liten kompis (gärna i en fin färg).
Eftersom jag inte spelar elgitarr är jag inte så inne på pedaler. Jag vet hur jag vill att det ska låta men jag vet inte om det är vintage tube, distortion eller overdrivepedalen som är svaret på mina ljuddrömmar, eftersom jag aldrig tidigare har gett mig in i den världen. Alltså var jag tvungen att be om råd och därefter provspela. Det visade sig dock att det där med att fråga om råd inte var en speciellt bra idé. Samtliga (manliga) affärsbiträden tog nämligen min enkla fråga som ett tydligt tecken på att jag var en musikalisk idiot och uppenbarligen också som en direkt uppmaning att upplysa mig om saker i stil med vad ett 9voltsbatteri är och hur man ställer in ett distat ljud direkt på förstärkaren.
Det är ju helt bisarrt att jag ska behöva bli lilla gummad, klappad på huvudet och idiotförklarad bara för att jag ber en expedit i en affär om råd! Och samma sak utspelade sig när jag smått irriterad gick därifrån och in i en annan etablerad kedja. Jag blev jävligt arg men jag vet att jag har rätt och de har fel så jag tog det inte så hårt. Men ponera att jag hade varit 16 år och precis hade börjat spela och blivit så sjukt nedtryckt i skorna av idiotiska jävla musikgubbar som har något slags vansinnigt självhävdelsebehov så att de mår bättre av att nedvärdera småväxta kvinnliga popmusiker. Då hade det kanske tagit hårdare. Hade det varit såhär om jag var kille? Eller om jag spelade tuff musik? Eller om jag såg äldre ut? Om jag var längre? Eller hade fula kläder? Vad är det som gör att män beter sig såhär? Funderingar mottages gärna!
Det ska tilläggas att tjejen som också hjälpte mig var mycket trevlig, proffessionell och service minded. Så där hälldes mycket vatten på min kvarn om att folk med snopp generellt sett är dumma i huvudet. Det är inte speciellt politiskt korrekt men jag orkar inte vara det för det är såhär det är.
Idag funderar jag utöver detta mest på:
om det är ekonomiskt försvarbart att köpa tre Ibanezer i samma modell bara för att de har fina färger när man redan har en hemma
om det är väldigt svårt att starta ett företag och
vilken klänning som matchar en röd gitarr med svart plektrumskydd.
Förresten laddade jag upp en ny låt idag, här.
fredag 15 augusti 2008
Popkollo!
Popkollo!
Här är så grymt roligt, inspirerande, imponerande och alldeles fantastiskt.
Läs bloggen här och kom på Debaser imorrn, lova det! 19.00 börjar't!
På fredag (alltså den 22e) spelar vi på M/S Mölle kl 19.30. Det kommer bli någon slags punk-kvartett men det blir fint ändå, jag har ingen elgitarr men det löser sig. Vi ses då!
Puss!
Här är så grymt roligt, inspirerande, imponerande och alldeles fantastiskt.
Läs bloggen här och kom på Debaser imorrn, lova det! 19.00 börjar't!
På fredag (alltså den 22e) spelar vi på M/S Mölle kl 19.30. Det kommer bli någon slags punk-kvartett men det blir fint ändå, jag har ingen elgitarr men det löser sig. Vi ses då!
Puss!
måndag 4 augusti 2008
Popkollo!
Nu är det snart dags. Ni borde verkligen komma och kolla på den troligtvis säkerligen alldeles asgrymma konserten på debban! Lördagen den 16/8 kl 19.
tisdag 29 juli 2008
En viiiilsen Jerry...
Nä, inte vet jag om han är så vilsen, men så fort någon heter Jerry måste man citera Doktor Kosmos, det är liksom bara så.
Han var iallafall och tittade och skrev så fint om mig, läs här.
Han skrev jättefint om Steso också, jag missade henne och det var så dumt, hon är ju bäst i världen typ, jag länkar till henne också bara för att: Steso Songs
Ses i Storsjön! Puss!
Han var iallafall och tittade och skrev så fint om mig, läs här.
Han skrev jättefint om Steso också, jag missade henne och det var så dumt, hon är ju bäst i världen typ, jag länkar till henne också bara för att: Steso Songs
Ses i Storsjön! Puss!
Nu så!
Världens bästa EP är färdig och finns att lyssna på på www.myspace.com/lisaiwannateaseya
Man kan även ladda hem.
Den sista saknade låten "Guiding light" är på väg med tydligen tyckte inte myspace om den, men det löser sig.
Alla fina bilder föreställande mig på badberget har Catja Svensson tagit.
Nu får ni lyssna hörni!
I lördags spelade vi världens bästa (och snabbaste) spelning i folkets park på Möllevångsfestivalen! Och igår var det varmaste dagen på året och såklart spenderade jag den med att bära ner hela mitt liv från femte våningen utan hiss och köra det till Malmös innerstadsgetto. Puh! Ikväll åker jag till norrland för att titta på lite olika band, dricka lite olika öl och ta det jävligt lugnt.
Och sorgligt nog har min gitarrist lämnat mig för Irya Gmeyner! Det är ju kul för honom men tråkigt för mig. Så nu kanske jag behöver en ny. Du ska helst spela väldigt slickt, gilla country och se ut lite som Tom Cruise i Den sista samurajen.
Nu laddar vi för Malmöfestivalen, 22e augusti kl 19.30 på M/S Mölle! Pepp!
Man kan även ladda hem.
Den sista saknade låten "Guiding light" är på väg med tydligen tyckte inte myspace om den, men det löser sig.
Alla fina bilder föreställande mig på badberget har Catja Svensson tagit.
Nu får ni lyssna hörni!
I lördags spelade vi världens bästa (och snabbaste) spelning i folkets park på Möllevångsfestivalen! Och igår var det varmaste dagen på året och såklart spenderade jag den med att bära ner hela mitt liv från femte våningen utan hiss och köra det till Malmös innerstadsgetto. Puh! Ikväll åker jag till norrland för att titta på lite olika band, dricka lite olika öl och ta det jävligt lugnt.
Och sorgligt nog har min gitarrist lämnat mig för Irya Gmeyner! Det är ju kul för honom men tråkigt för mig. Så nu kanske jag behöver en ny. Du ska helst spela väldigt slickt, gilla country och se ut lite som Tom Cruise i Den sista samurajen.
Nu laddar vi för Malmöfestivalen, 22e augusti kl 19.30 på M/S Mölle! Pepp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
