Bad guys is good guys

Häromdagen fick jag tag i en gammal Cosmopolitan eller Glamour eller vad det nu var för någon, ni vet, alla de där tidningarna ser likadana ut med random snygg tjej på omslaget, lite dålig layout och så rätt ruttet innehåll. Denna tidning diskuterade på tre sidor varför tjejer faller för bad guys och inte snälla. Det togs upp diverse kvasipsykologiska anledningar såsom en dålig relation till pappan, sjuksköterskekomplex, kvinnans omhändertagande sida, dålig självkänsla, yada yada. Jag väntade med spänning på att de skulle offentliggöra den riktiga anledningen men denkom aldrig. Hur kan de ha missat den? Jag fattar det inte.

Anledningen till att man (jag??) som tjej hellre väljer den snygga strulputten framför den alldagliga snällkillen är helt och fullt den senare kategorins fel! För om man upprepande gånger har hängt ihop med och sedemera blivit sjukt sviken av snälla killar går man inte på det igen. Man faller inte för snälla killen-spelet, utan tänker att det är bättre att gå på the bad guys direkt, eftersom då vet man vad man får, dvs en rätt sopig kille. Och vet man det från början är det ju rätt lugnt, då kan jag med glädje ta förälskade polaroidbilder, bli skjutsad på cykel och stryka en lock ur hans ostyriga hår eller whatever (det där har jag för övrigt läst i Groove om The Kooks).

Så anser du dig tillhöra snällkategorin och känner dig lite bitter att du aldrig får nån tjej; sluta klaga. Skyll dig själv istället! Det är ju du och dina kompisar som har skapat hela min uppfattning om och attityd till och dessutom beteende mot snubbar.
Hey, I'm a bad girl and I'm good for you!
Jag kommer fortsättningsvis välja någon slags ensam tvåtrefyrasamhet hellre än tvåsam ensamhet (det här kommer jag väl få äta upp om ett tag när jag blivit kär, men skit samma).

Förra veckan var jag ute varje dag utom i tisdags! Det är rätt illa ur hälsosynpunkt men väldigt roligt. Diverse möllanhak, Ariman, personalfest, Kontramusik, Rumble och sist men inte minst Adam Green på Debban i söndags. Förbandet var så tråkiga att man nästan ville dräpa sig själv för att slippa höra dem, eller bli riktigt full, kanske är det ett försäljningknep från Debasers sida? Det verkade funka på Herr Grön iallafall. En mer as-salongsberusad man var det länge sedan jag såg (undantaget några på Inkonst i fredags). Men vilken jävla röst han har, det är helt vansinnigt! Sjukt bra. Även om det på slutet blev lite väl mycket freakshow var det rösten som gjorde att jag stannade hela konserten. Sen cyklade jag hem. Jag är så glad att 130an och jag inte längre är nära vänner.