Citatet är egentligen från en hoppsnubbes blogg (ja, jag är ju hästnörd så..) där det sista ordet var "horsegypsy", men frågan är ju samma.
Jag undrar verkligen om någon annan än en musiker står ut med the way of life hos en annan musiker. Man jobbar skitmycket men man får aldrig något betalt = man är alltid pank. Och så jobbar man helt sjuka tider (10-02 = en vanlig dag) och om man någon gång kommer hem är det mitt i natten. Om man nu kommer hem alltså, det är ju ofta mycket mer aktuellt att tömma baren efter stängning, flippa ut i något countryrockjam eller den mer bistra sanningen; bära högtalare. Eller snatta saker på Statoil mitt i natten på väg till nästa spelställe (inte i turnébussen dock utan i en skabbig volvo, jävligt okreddigt). Man kan aldrig lyssna på musik utan att dissekrera den (senast igår på bussen började jag fnittra över ett handklappsljud på en Laaksolåt, hur förklarar men det för nån som int' begrip'?) och hela ens kväll kan bli förstörd om det sitter nån ostämd trubadur nånstans där man vill dricka öl. Onykter stämsång och Youtubande av för en utomstående helt okända musikvideos kan vara ett helt acceptabelt helgnöje. Vidare så umgås man frekvent med så kallade "koola" människor som ofta är, eller åtminstone vill ge sken av att vara, snyggare än genomsnittet och alkohol är alltid inblandat. De kvällar/nätter man inte hänger i replokalen måste man gå och kolla på sina kompisar som spelar/DJar/på annat sätt är inblandade i en klubb så varje morgon är man trött och/eller lite bakis.
Vem fan skulle stå ut med det egentligen, om man inte var likadan själv?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar