söndag 11 januari 2009

Hon går att lära!

Jag repade med Fourever i Olofström idag. Det är en väldigt mörk och väldigt rak väg till Olofström från Karlshamn så därför hinner man tänka en hel massa.

Och föutom att jag tänkte på Bruce, Foo Fighters, hur Chicago är rätt äckliga men ändå väldigt bra, helljus och Anders Widmark så tänkte jag även på Navids fantastiska blogg. Jag vet att jag redan har skrivit om den, men det var ju tidigare idag och nu ledde det ena tankespåret (Navids) fram till det andra (alltså mitt).

Jag tänker på varför det är så olika lätt att lära sig olika saker. Till exempel är jag hysteriskt bra på att lära mig låttexter. Fråga och jag kan sjunga alla låtar, från "Pojkarna över 35" till "I kissed a girl" via vilken jävla genre och tidsepok som helst. Jag är heller inte jättedålig på att lära mig låtar på random instrument, i valfri tonart. Vidare är jag ganska bra på att lära mig hur olika tekniska apparater fungerar (även om det i det här fallet alltid är lättare att fråga Mattias, men när han inte finns tillhands så står jag inte helt handfallen). Jag är också bra på att lära mig rätt onödiga fakta om olika band, hur man hanterar och rider olika sorters hästar och egentligen de flesta texter, inte bara låttexter utan diverse filmmanus och teaterscener finns därinne nånstans.

Saker jag inte kan lära mig är var jag la bilnyckeln, vad jag borde fixat till jobbet imorgon, mitt lösenord till STIM, hur jag borde hantera folk av det manliga könet och att ingen annan än jag kommer i tid så jag borde också komma försent så att jag slipper vänta. Vidare är jag totalt obildbar inom allt som har med den akademiska världen att göra (typ att läsa tjocka böcker och analysera dem i olika kontexter).

Nu kanske ni tänker att "amen jaa, det beror ju på vad man är intresserad av, hallå, är hon dum eller", men tro mig: Jag är faktiskt extremt intresserad av var min bilnyckel finns! Och alla ämnen jag har pluggat på universitetet. Så det resonemanget håller icke.

När jag var liten hade jag råkoll på allt, jag vet ärligt talat inte när det började gå dåligt. Jag tror det var i gymnasiet, när läraren började dela ut prov och alla visste vad det handlade om utom jag (dessbättre har jag bra fantasi i kombination med att jag är rätt logisk så jag hittade ofta på tills det blev trovärdigt och gick ut med 18,92).

Vad hände? Vad beror det på? Kommer jag någonsin kunna skaffa en utbildning eller är jag för evigt dömd till att vara lågavlönad kulturtant? Kommer jag kunna sätta igång min telefon tills imorgon så att jag kan vara med på det viktiga telefonmötet??
Tacksam för svar!

1 kommentar:

André sa...

I hear you sister. Jag är precis likadan. Jag är faktiskt extremt bra på att lära mig låttexter (oavsett vad Mattias än säger...). Däremot kan jag inte lära mig mina egna synthslingor.

Men om man har huvudet fullt med en enorm mängd låttexter och ackordföljer så kanske den där viktiga informationen om var nycklarna ligger trängs undan? Vad vet jag...