måndag 29 december 2008

This years resolutions:

De här nyårslöftena har jag redan lagt upp på min myspace, förlåt om jag är tjatig.



* Spela in världens bästa skiva (work in progress med hjälp av Matti och såklart bästa kompbandet The Pop Messengers).
* Få alla att lyssna på den med hjälp av hemlig hightechdistrubution (hemlig bara för att jag inte har en aning om hur ännu, men om du som är A&R på BMG läser det här och behöver lite Rockbjörnar till nästa år kan du väl hojta till)
* Tacka ja till ALLA spelningar (ditt vardagsrum, din skolavslutning, ålderdomshemmet, Globen, you name it, we'll be there!).



* Jobba jävligt hårt för jämställdheten inom musikbranschen!!
* Ta över världen som popstjärna, bloggare och stilikon (och eventuellt ta Luke Pritchard från Mischa Barton).





Wished for a life this year, it’s brand new, but on the top of the list there’s you: I’m going to be with you! I haven’t told you yet but I’m going to be with you.


Tack till Louise för första bilden!

This is the year!

Så säger jag varje år: This is the year, this is the year it all will happen!

Men för 2009 får det fanimej stämma! Vi ska fira in det nya året genom att göra en duettcover av ovan nämnda låt; jag och Stars In Coma.

Ni glömmer väl inte att komma på nyårsfesten???
Live: Lisa Bouvier & The Pop Messengers, Stars In Coma & Painted Drumsticks.

Vi ska fullständigt skita i glitter, glamour, högklackat, fina menyer och dekoreringar, nyårshets och vältränade magar. Vi ska dansa oss svettiga och blanka till finaste popmusiken, vi ska spela sönder våra fingrar och sjunga sönder våra halsar och vi ska dricka massvis med importöl och billig champange i ett sunkigt hus vid havet. Och vi kommer ha roligare än er alla tillsammans.

Yeah pop on!

söndag 28 december 2008

Rockbjörnen!

Nu har jag röstat på Rockbjörnen!



Årets svenska kvinnliga artist - Annika Norlin
Ett självklart val eftersom jag har älskat HS sedan Highschool stalker. Häromdagen läste jag i Lars blogg om när hon åkte till Bräkne-Hoby för att spela in med honom. Jag är inte alls avis.

Årets svenska manliga artist -Håkan Hellström
Håkan må vara gammal i gamet men det är Försent för edelweiss som jag har dansat till, skrikit med i, gråtit till och sällskapat med på bussen. Det är Håkan jag har stått i norrländskt ösregn för att få se, det är Håkan jag satt bredvid och åt lunch en oförglömlig festivaldag (jag vågade inte säga ett ljud till honom, haha!). Dock missade jag hans Siestaspelning för jag drack kaffe med en annan popstjärna just då.

Årets svenska grupp
Jag ville rösta blankt här men det fick man inte. Tvångsröstade på Sugarplum Fairy eftersom de är snyggast och för att jag gillade (and please) Stay Young när den kom för hundra år sedan. Pukorna i She's all that liksom, amen to that!

Årets svenska låt - Jag är en vampyr
Med det motståndet vinner Markus lätt! Men jag tycker de har missat en hel del oförglömliga låtar. Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din är årets låt för mig!

Årets svenska album - Försent för edelweiss
Såklart. Håkan in my heart.

Årets svenska liveakt - Håkan Hellström
Hur fan kan man ens nominera Winnerbäck till det här priset?? Jag såg honom i Malmö i somras och vi gick efter tre vansinnigt tråkiga låtar. Nominera Miss Li istället!!

Årets utländska artist - Pink
Attityd, röst, slickad men maffig produktion, asbra låtar, vad finns att klaga på?
(trevligt att det bara var tjejer i den kategorin!)

Årets utländska grupp - Glasvegas
De gör inget nyskapande, de gör samma låt om och om igen, de har sjukt störiga effekter på sången och trummisen är rätt tattig... DE ÄR SÅ BRA!!!!!
A snowflake fell and it felt like a kiss är nya julevangeliet hemma hos mig.

Årets utländska låt - I'm yours
Jävligt tuff konkurrens där alltså. Men Jason lyckades få alla från farmor till bratbruden att lyssna på akustiska gitarrer igen och jag respekterar det.

Årets utländska album - Black ice
Borde egentligen inte den här kategorin tas bort? Vem lyssnar på album nuförtiden? Jag valde AC/DC för det är en musikgrupp jag tycker är ganska bra. Tufft namn (smaka på det... BLACK ICE YEAAAAH MAN!!!), klockrent omslag.

Lifetime achievment - ABBA
Per Gessle tappade mig när han gjorde Silly, really. Jag gillar Per skarp, har alltid gjort, han skriver sjukt bra låtar men det här... inte ett uns av musikalitet i den låten! Produktioner kan man diskutera men det måste finnas en låt där nånstans... Näe! Så jag säger ABBA. Mamma mia! Det är väl solklart! Uffe kommer göra en comeback om två år ändå och sen skriva en bok om hur synd det är honom och att han därför måste vara ett svin (framspekulerat namn: Stackars Ulf).

Myspacepriset - Billie The Vision And The Dancers
Jag har varit kär i dem sedan jag först såg dem på Dodgers julavslutning typ 04? 05? Jag har aldrig dansat så mycket till en konsert och sedan dess är Summercat mitt ständiga soundtrack. Inte nog med att de har världens bästa attityd och DIYanda, de har också ett geni som frontman:
"And the man who stood there next to med said:
'Everything is gonna be allright', I said:
'Nothing is gonna be allright, but thank you anyway'"

Major breakthrough 2009, tack!!! (haha nu länkade jag till Lars blogg två gånger i det här inlägget, bara att bokmärka gott folk!)


I januari ska jag instifta ett eget musikpris som ska heta Popponnyn. Vinnarna får varsin ridtur på Conrad i valfri hastighet (menas att Conrad väljer...). Jag återkommer ang det!

lördag 27 december 2008

I don't wanna grow up!

Nu efter ytterligare en sväng i Karlshamns virvlande nöjesliv skulle jag vilja poängtera tre saker:




1. Jag är inte 17. Jag är 22. Om mindre än två månader blir jag 23. Bara så alla vet. Det är med andra ord ohållbart att neka mig inträde till en 18årspub (typ enda stället i Karlshamn som spelar Arab Strap och så får jag inte gå in)! Men å andra sidan så erbjuder Blekinges popelit det bästa hänget så jag ska inte klaga. Musikforum is still going strong och häromnatten hade jag intressanta upplevelser i IFKstugan. Yeah rock on!




2. Jag spelar inte i Sheeboes längre. Jag har en mycket framgångsrik solokarriär. Okeeej???




Bara för det kommer det här och nu en bild på när jag faktiskt VAR 17 och spelade i Sheeboes och som ni kan se finns det inga som helst likheter...


(att jag använde den där randiga klänningen så sent som i förra veckan, att jag har samma lugg och samma dåliga hy pratar vi tyst om nu, ok?)



3. Jag är heller inte Filips kusin. Det är han som är min kusin. Det är en viktig skillnad eftersom jag är tre år äldre än vad han är. Jag var först. Punkt!
Eller också kan jag omfamna min ungdom och lyssna på Tom Waits!

onsdag 17 december 2008

Mitt nya jobb:

Det här är ju lite hemligt egentligen, men ni får snart reda på det iallafall:
I sommar blir det Popkollo Karlshamn, inriktning metal, i samarbete med Sweden Rock Festival!

Undertecknad är projektledare.
Så det blir 50/50 mellan BLUPP och Popkollo. Puh!

Läs mer här och här!

Men det blir inte offi förrän efter årsskiftet.

Puss!

måndag 15 december 2008

Karlshamn calling

Ni har väl inte missat att jag har börjat jobba i Blekinge, närmare bestämt på Blekinge Upp, ett grymt projekt som tydligen ska hålla mig sysselsatt i lite drygt tre år. Jag undrar om jag kan stanna på ett och samma ställe så länge, men det får väl tiden utvisa.

Men misströsta inte! Bandet finns kvar i Skåne och vännerna och framför allt: klubbarna! Även om jag har haft fina stunder på Lorden (face it: Det heter inte Ågatan 12, inte Harrys, inte nåt annat, utan Lorden! Eller som vi säger på Karlshamnska: Laodän!) är det kanske inte den allra mest hippa crowden som hänger där. Så vi lär synas i Möllanvimlet framöver också.

Jag kommer sakna mitt jobb i Lund och speciellt Lasse. Fäladsgården är bäst på jorden som rimmar om man säger det på blekingska! Jag kommer sakna ÖTR som har varit ett andra hem i ett och ett halvt år. Men nu flyttar jag ut till havet och Conrad flyttar till en lösdrift och nu ska vi bli gamla ihop, typ.

Undrar hur länge det här håller...

söndag 23 november 2008

Work in progress

13.30 - Lisa Bouvier & The Pop Messengers, Kulturbolagets studio, Malmö
Lars "First Take" Diurlin, Mattias "First Take" Lidehäll och Matti "Max Martin" Engdahl fixade värsta grymma grunderna till fem låtar till mitt kommande album. Håkan var också med och lade feta pukor. Emmy och jag kom med glada tillrop, tweekörer och ostämda gitarrer. Jag tror att det här kommer bli världens bästa skiva. Så om nån A&R på BMG svänger förbi så kan ni ju tänka på detta och sedan ringa mig.

Men innan dess åt Håkan och jag världens bästa brunch på Debaser. Jag är fortfarande mätt.

Konsertrecensioner från Lisafestivalen

Lisafestivalen är en ständigt pågående tillställning som äger rum varhelst Lisa befinner sig där det finns band som spelar och eventuellt öl som dricks (det sista kan man ju få bestämma själv).

På lördagen spelade tio olika konstellationer och nedan följer en recension av varje konsert.

11.15 - Ladugårdsmarkens barnkör, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Förutom trettio barn tog även skolans rektor plats på scenen, i sällskap med en sällsynt omusikalisk musiklärare och mig på bas. Jag kom med i bandet ca 11.10 och hade aldrig hört låtarna tidigare. Jag lokaliserade inga blivande stjärnor bland den månghövdade konstellationen, däremot hade de den största och mest entusiastiska publiken på hela dagen.

11.45 - Fredagskören, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
En övermogen och ovanligt tyst kör, med en snäll farbror utrustad med vispar på trummor och en nervös och envis pianist som trodde att hon var ljudtekniker. Jag älskar sånt. Även här lyste stjärnglansen med sin frånvaro, såvida detta uttryck inte är en paradox.

12.15 - Lars & The Sidekicks, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Dessa gossar kommer ta över spoken word-Sverige nu när Navid Modiri har blivit lite gammal och tråkig! Maken till nyskapande framträdande har jag inte sett sen... ja, sen förra lördagen då jag såg dem senast. Idag hade dock repertoaren utökats med amerikanska nationalsången på melodika och en cover på Byssan Lull. Petrus, Jack och Anton kommer bli Lunds stoltheter. Det här är mitt nya favoritband. Imagine that!

13.00 - Metropolis Big Band, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Jag gillar faktiskt storbandsjazz. Särskilt när jag bara behövde engagera mig tekniskt i pianot och i kontran. Två kanaler, sånt kan jag.

14.00 - Kulturklassen 9c, Aulan, Kulturcentrum Norr, Lund
Det är märkligt att jag har jobbat här i ett år och ingen har berättat att den finns en rockstjärna på skolan! Han sjöng koolare än Robert Plant, slängde sådär nonchalant med håret och spelade tillochmed värsta solot utan att jag blev irriterad på grund av någon snubbighet. Han var helt enkelt en blivande stjärna. Jag tror han heter Erik. You rock on!

14.30 - GOR, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Alltså, jag skulle inte vara så negativ mot hiphop om det inte var för att 1. de har jackor på sig inomhus 2. de har mössor på sig på scen 3. det mesta av deras framträdande går ut på att fylla i sporadiska moment på en redan färdig låt 4. de har en förjävla dålig attityd mot det mesta, och speciellt mot små poptjejer som är ljudtekniker. Bortsett från det gillar jag Goran, han kör på svenska och har najs produktioner.

14.45 - Yaya, Turboscenen, Kulturcentrum Norr, Lund
Jag tar härmed tillbaka allt jag skrev i förra recensionen. Yaya är fantastiskt mysig och dessutom jävligt grym rappare. Tycker jag, men jag kan inget om hiphop.

19.30 - White Soul, Vinylbaren, Malmö
Jag tror halva Karlshamns befolkning var där, det var nästan lite otäckt. Men jag var ju också där så jag ska nog inte säga någonting. Jag finner inga ord för hur bra Benjamin Högh är. Han är ett geni. Det är helt sjukt. Han är så jävla jävla bra. Han var uppbackad av folkhögskolemusiker och det blev liksom ändå personligt och koolt. Inte för att jag har något emot folkhögskolemusiker, men de är ju rätt trista. En av dem bjöd mig dock på öl sen, jag kommer inte ihåg vad han hette, tack! Och så träffade jag två sjukt spexiga brudar, jag kommer inte ihåg vad de heter heller, men ni var göttiga som fan.

22.30 - Esaijas Orchestra, Freeks n geeks, Debaser, Malmö
Tydligen är Skurup roligare än Fridhem (jag startade en beef backstage senare), för Pontus gitarrist dansade himla intressant och var himla rolig. Basisten var tråkig men drog roliga ståupp-skämt på soundchecken. Pontus har ett svårt jobb med att försöka överglänsa Lars i koolhet. Lars är bäst. Det var bra som fan men lite tråkigt.

23.30 - Small Flowers Crack Concrete, Freeks n geeks, Debban, Malmö
Alltså, det här är ju lite mina kompisar och så och jag tycker de är sjukt duktiga på alla sätt och vis men jag fattar verkligen inte 1. jeans på scen 2. rökmaskiner 3. stillastående 4. Sonic Youth och då fattar jag följdaktligen inte SFCC. Sen spelade DJn The Strokes och Hello Saferide och jag kom på att jag är rätt trångörad (måste ju vara den audiologiska termen för trångsynt (trångsynt kan även vara ett musikinstrument)).

Sen gick jag till Inkonst och hälsade på alla där och sen gick jag hem och lyssnade på mina grannar som flyttade mitt i natten.

måndag 3 november 2008

Boy, let your hair grow

Veckans kändisspoting: Moto Boy på stationen i Karlshamn. Jag tillbringade hela resan med att fundera på vad han gjorde där, och sedan skrev jag en ny låt om att jag vill att min pojkvän ska vara som honom. Den blev bra. Jag hade tänkt mig massa körer, piano och en liksom organisk ljudbild. Vi får se hur det blir med det.

Just nu spelar jag mycket piano och trummor, läser på om sadeltvång och funderar på hur jag ska få mitt nya husdjur på vinden att flytta utan att jag ska behöva döda honom (laddade en råttfälla imorse men hade inte hjärta att ställa ut den, VET ni hur otäcka de är?).

Och så laddar jag för nästa helgs Västeråstripp samt inspelning hos Matti.

söndag 12 oktober 2008

Lisa Bouvier feat Stars In Coma!


Yeah yeah yeah. Såhär snygga var vi i onsdags! André, jag och Mattias. Håkan stod bakom kameran för han hade inga röda byxor så han fick inte vara med. Husbandet på Vinylbaren, alltså Stars In Coma, spelade även på lördagen och jösses jävlar vad bra de var! Nog visste jag att de tre är Malmös mest kompetenta popmusiker men de överraskade mig ändå. Plus att jag hittade ölbiljetter som jag kunde använda. Jättebra att vara full på jobbet, oh I love my work.



Okej, vi ser lite ut som ett International Noise Conspiracy on twee eller ett dansband (Liza Bouvierz?) men vi ser tuffare ut med gitarrerna på. Jag tvingade Mattias att spela på en skitsunkig Squier bara för att färgkoordinera med min strata! Apperance is everything, right?







måndag 6 oktober 2008

Yeah!

This is good:

"How to get over architectural difficulties, lesson 1"

Missa inte heller Din Näst Bästa Kompis på Vinylbaren, onsdag 21.30. Vi spelar punkpop i brist på annat. Jag har tvingat alla i bandet att köpa röda cheaps!! Om vi inte har tajtast musik kan vi iallafall ha tajtast byxor.
Jag menar: "hon påminner ibland om en något bättre version av Marit Bergman." YEAH, BEAT THAT!!!!

torsdag 2 oktober 2008

I persiljestassen/basilikablåsan/cayennekostymen

I väntan på att regnet ska avta och jag ska kunna sätta mig på cykeln till stadsbiblioteket bjuder jag på Urbans fina artikel om mig. Tryck här! Jag tror att Urban borde börja skriva mina CVs, det här är ju fantastiskt fint (särskilt gillar jag "slöa musikjournalister som hellre ägnar tid åt att pilla ludd och skriva navelskådande skivrecensioner än att sköta sitt jobb".)!

fredag 26 september 2008

When your heart breaks

Jag funderar på ett tema till min nästa video. De två gamla idéerna för nog otur med sig eftersom de aldrig blir av, så jag vill ha en ny. Enda kravet är att jag får skeda med Sverrir Gudnason eller liknande, resten blir nog bra, right?

onsdag 17 september 2008

Var är Supremes inatt????

Idag fick jag ett fint mail från Roque på Cloudberry records, det stod bland annat detta: The compilation will be out in 10 days. I will have the records ready next week! [...] Also, I've just updated the website with info about this compilation, it's called "Where Are the Supremes Tonight?" I think it's going to be great!

Det är alltså "I can't make someone love me with a song (but I can try)" som kommer vara med på en samlingsEP som kommer nå ut till alla tweepoppare och indiekids därute. Det är väldigt fint! Man kan läsa mer om det på hemsidan I guess.

tisdag 16 september 2008

Vem behöver tid, när vi har känsla?

Jag har ju vansinnigt många åsikter om precis allt, men aldrig tid att skriva ner dem! Förkastligt. Inatt tänkte jag att jag skulle sova ut, eftersom sömn är en aktivitet jag sällan utför (ungefär som att ut och springa; man vet att det är bra för en, man vill göra det, men man har fan aldrig tid). Såklart var jag vaken till halv fyra och var uppe igen klockan åtta, SJUKT PIGG! Jag har nog någon slags bokstavsdiagnos tror jag.

Jag borde vara käck och rapportera om diverse händelser i Malmös musikliv, såsom invigningen av nya Jeriko (Babel, god buffé, gratis öl, bra), klubb Lokomotivet på Inkonst (jag har upptäckt personalpriset på öl, detta kan bli ödesdigert), den där natten vi vandrade runt i ett industriområde för att lyssna på världens bästa band och jag råkade köpa ett trumset på fyllan (Pearl, svart), eller när jag åkte tåg rätt ut på den skånska landsbygden för att spela in en låt hos Petter (klockspel, tramporgel, falska stämmor, katter), men det är kanske inte så intressant när det kommer sådär en vecka efter det hände.

Så nu försöker jag förekomma mig själv: Ikväll invigning av ESF på inkonst, imorrn nåt annat, kanske middag, på torsdag DJar jag på invigningen av FFF, på fredag är det bästa bästa klubben Get laid or die trying, på lördag Kulturnatten i Lund och jag och Emmy spelar på Lilla café (vi har inte repat, känns bra) och annars jobbar jag tjugo timmar med Bankgatanscenen (den blev 50/50! yey!). På söndag går jag in i väggen.

Annars har jag lite smått och gott (och snygga poppojkar) på gång, säger till när det är klart.

tisdag 2 september 2008

"Who wants to live with a travelling rockgypsy?"

Citatet är egentligen från en hoppsnubbes blogg (ja, jag är ju hästnörd så..) där det sista ordet var "horsegypsy", men frågan är ju samma.



Jag undrar verkligen om någon annan än en musiker står ut med the way of life hos en annan musiker. Man jobbar skitmycket men man får aldrig något betalt = man är alltid pank. Och så jobbar man helt sjuka tider (10-02 = en vanlig dag) och om man någon gång kommer hem är det mitt i natten. Om man nu kommer hem alltså, det är ju ofta mycket mer aktuellt att tömma baren efter stängning, flippa ut i något countryrockjam eller den mer bistra sanningen; bära högtalare. Eller snatta saker på Statoil mitt i natten på väg till nästa spelställe (inte i turnébussen dock utan i en skabbig volvo, jävligt okreddigt). Man kan aldrig lyssna på musik utan att dissekrera den (senast igår på bussen började jag fnittra över ett handklappsljud på en Laaksolåt, hur förklarar men det för nån som int' begrip'?) och hela ens kväll kan bli förstörd om det sitter nån ostämd trubadur nånstans där man vill dricka öl. Onykter stämsång och Youtubande av för en utomstående helt okända musikvideos kan vara ett helt acceptabelt helgnöje. Vidare så umgås man frekvent med så kallade "koola" människor som ofta är, eller åtminstone vill ge sken av att vara, snyggare än genomsnittet och alkohol är alltid inblandat. De kvällar/nätter man inte hänger i replokalen måste man gå och kolla på sina kompisar som spelar/DJar/på annat sätt är inblandade i en klubb så varje morgon är man trött och/eller lite bakis.

Vem fan skulle stå ut med det egentligen, om man inte var likadan själv?

Bad guys is good guys

Häromdagen fick jag tag i en gammal Cosmopolitan eller Glamour eller vad det nu var för någon, ni vet, alla de där tidningarna ser likadana ut med random snygg tjej på omslaget, lite dålig layout och så rätt ruttet innehåll. Denna tidning diskuterade på tre sidor varför tjejer faller för bad guys och inte snälla. Det togs upp diverse kvasipsykologiska anledningar såsom en dålig relation till pappan, sjuksköterskekomplex, kvinnans omhändertagande sida, dålig självkänsla, yada yada. Jag väntade med spänning på att de skulle offentliggöra den riktiga anledningen men denkom aldrig. Hur kan de ha missat den? Jag fattar det inte.

Anledningen till att man (jag??) som tjej hellre väljer den snygga strulputten framför den alldagliga snällkillen är helt och fullt den senare kategorins fel! För om man upprepande gånger har hängt ihop med och sedemera blivit sjukt sviken av snälla killar går man inte på det igen. Man faller inte för snälla killen-spelet, utan tänker att det är bättre att gå på the bad guys direkt, eftersom då vet man vad man får, dvs en rätt sopig kille. Och vet man det från början är det ju rätt lugnt, då kan jag med glädje ta förälskade polaroidbilder, bli skjutsad på cykel och stryka en lock ur hans ostyriga hår eller whatever (det där har jag för övrigt läst i Groove om The Kooks).

Så anser du dig tillhöra snällkategorin och känner dig lite bitter att du aldrig får nån tjej; sluta klaga. Skyll dig själv istället! Det är ju du och dina kompisar som har skapat hela min uppfattning om och attityd till och dessutom beteende mot snubbar.
Hey, I'm a bad girl and I'm good for you!
Jag kommer fortsättningsvis välja någon slags ensam tvåtrefyrasamhet hellre än tvåsam ensamhet (det här kommer jag väl få äta upp om ett tag när jag blivit kär, men skit samma).

Förra veckan var jag ute varje dag utom i tisdags! Det är rätt illa ur hälsosynpunkt men väldigt roligt. Diverse möllanhak, Ariman, personalfest, Kontramusik, Rumble och sist men inte minst Adam Green på Debban i söndags. Förbandet var så tråkiga att man nästan ville dräpa sig själv för att slippa höra dem, eller bli riktigt full, kanske är det ett försäljningknep från Debasers sida? Det verkade funka på Herr Grön iallafall. En mer as-salongsberusad man var det länge sedan jag såg (undantaget några på Inkonst i fredags). Men vilken jävla röst han har, det är helt vansinnigt! Sjukt bra. Även om det på slutet blev lite väl mycket freakshow var det rösten som gjorde att jag stannade hela konserten. Sen cyklade jag hem. Jag är så glad att 130an och jag inte längre är nära vänner.

fredag 29 augusti 2008

Idag addade Andrea mig på myspace. Hon är en blivande stjärna!!!! Lyssna på "Love smells like chocolate", den är så bra att jag nästan dör.

torsdag 28 augusti 2008

The look?

Nu ska jag droppa en sanning som jag har tänkt på ett bra tag. Det här kanske kommer som en chock för er. Men, här kommer det (trumvirvel): man kan vara snygg och intelligent samtidigt (trumpetfanfar)! Tänk så bra (allmän flaggdag)! Man behöver inte välja mellan estetik och funktion, man kan ha BÅDA (parad genom stan)! Imagine that!

Vilket är bra, eftersom en liten hobby jag har, utöver musiken och ponnyn, dvs ganska långt ner på listan, är att konsumera. Det skäms jag inte sådär mycket för, eftersom det mesta är andras avlagda kläder. Jag ser det mest som trevlig återvinning till förmån för välgörenhet (även om jag vet att det mesta går till "omkostnader" så är det ju ändå bättre än att konsumera nytt, eller?). Så nu ska jag faktiskt kämpa för att kunna ha fina klänningar och ändå bli tagen på allvar. Eller är det så att min intelligensnivå och kompetens sjunker bara för att jag har nåt fint på mig? Eller för att jag bryr mig om mitt utseende?

Svaret är naturligtvis kort och gott "nej". Sådeså. Naturligtvis är jag inte enbart ytlig. Men lite. Jag har faktiskt ett ragg som i min bekantskapskrets går under namnet "Praktiska Jackan" bara för att jag en dag kom hem och hade panik när jag sett hans vinterkläder. Kan jag inte bara få vara lite hysterisk ifred, utan att för den sakens skull undergräva kvinnokampen?

Sedan kan man ju diskutera i evighet om denna utseendesfäbless är skapad av män (troligtvis) för att förtrycka kvinnan (antagligen) eller om man gör det för sin egen skull. Jag hoppas på det sista. Jag känner väldigt sällan när jag byter om inför en utekväll att "nu ska jag vara snygg så att alla män tittar på mig". De gånger det händer är det oftast mest irriterande (alla singelkillar är skitjobbiga kvart i tre på vilken klubb som helst).

Denna estetik vs funktion kan naturligtvis appliceras på andra saker, såsom distpedaler och högtalare. De får vara fina. Tänk på det. Det är inte fjolligt. Jag kanske ska börja bygga snygga förstärkare utan att göra avkall på ljudet, det är en grym affärsidé. När jag ändå är igång ska sladdar, reglage och andra viktiga knappar sitta på framsidan i bekväm höjd så man slipper kräla på ett smutsigt replokalsgolv bakom en låda för att kunna sätta i en nätkabel.

Nu är det dags för personalfest i Kultur och fritidsförvaltningen. Jag och kulturtanter och kostymgubbar, kan gå hursomhelst.

PS. Nu är det 8 killband och 6 vanliga band på Kulturnatten i Lund, den 20/9, jag behöver ett vanligt band till, hör av er, puss DS

torsdag 21 augusti 2008

Blivande popstjärnor väntar på turnébussen.

"Ont om Hendrix med tuttar" är ju kanske den roligaste rubriken någonsin.

Annars har jag fått tips om att Malmö Musikaffär är bra om man vill köpa till exempel distpedaler eller basar eller så (eller kanske en till akustisk gitarr???)




I alla fall. De här bilderna ska jag titta på när jag saknar Popkollo för mycket:

Lovisa gör sin patenterade silikonmin, Lotta gör sitt bästa för att efterlikna den, Erika projektledar sig framför datorn, Ranta visar upp sin bibel och Quidy dragar. Det var alltså det här vi höll på med i ledarstugan när vi inte var med barnen. Så nu vet ni det.











Ranta med sin älskling Stig


Stig och Ebba Stig själv.


Andrea övar på att vara popstjärna.





onsdag 20 augusti 2008

Kulturnatt för killar?

Oj, jag är verkligen på krigsstigen nuförtiden, men det ska man väl vara? Om det finns saker att vara på krigsstigen för alltså, och jag tycker jag ser sådana saker hela tiden, överallt. Det är lite snöbollseffekt över det hela; har man uppmärksammat en sak så ser man bara fler och fler...

Idag fick jag ett mail från någon slags kulturchefsgubbe i Lund. Han hade sammanställt ett dokument med band som hade anmält sitt intresse för att spela på Kulturnattens "ungdomsscen" (jag vet, vi MÅSTE komma på ett bättre namn, men iallafall, det är den som ligger bakom Bankgatan). Jag ropade in min chef och bad honom läsa igenom det och se om han tyckte att något var fel. Efter en lång stunds läsande var svaret nej. Han såg inga fel. Märkligt.

Jag såg ju jättemånga fel! Och felen var kanske inte direkt närvaron av Måns, Jakob, Elias, Jesper, Kristian, Behrang, Mikael och deras vänner, utan snarare frånvaron av Sara, Emilia, Natalie, Emma och DERAS vänner. Fyrtioen band, varav tre hade kvinnliga medlemmar. TRE!!!

Nu när scenen ändå inte har något namn kan vi ju kalla den för "Killscenen"... Ska inte Lunds kommun arbeta för en jämställd verksamhet? Om inte tjejer självmant anmäler sig till sådana här saker är det inte tjejerna det är fel på, utan organisationen bakom!!

Så nu uppmanar jag alla tjejer att maila till mig och anmäla sig (bifoga myspace). Man behöver inte kunna spela skitsnabba solon eller ha tuffast dist, man får vara med ändå, bara man har roligt. Jag ska inte försöka boka 50/50, jag SKA boka 50/50 för det finns liksom inga andra alternativ. Men jag behöver hjälp av alla tuffa brudar därute, okej? Kom och spela! Det blir kul. Jag orkar inte mixa hundra manliga hårdrocksband, jag är allergisk mot hårdrock, jag får migrän, det är dokumenterat.

Idag fick Popkollo Malmö en egen myspace! Fett ös medvetslös, lyssna HÄR!

tisdag 19 augusti 2008

Distpedalsexpressen

Nu är det tillbaka till verkligheten igen. Efter tio underbara dagar i Barnens By i Hästveda (låter rätt lökigt men det var ju inte själva Hästveda som var fint, utan alla som var där) var det idag dags att återgå till det riktiga livet. Och i denna verklighet ingår ju tyvärr att brottas med diverse mentala spärrar, dock inte hos sig själv utan hos sina medmänniskor. Vanligtvis återfinns de här spärrarna hos det manliga släktet, för det mesta hos de över 30 år och företrädelsevis hos musiker.

Idag skulle jag köpa en distpedal. Egentligen kunde jag ju lånat en men jag gillar att köpa musikgrejer och en distpedal har man ju alltid nytta av, tänkte jag. Ni som är flitiga läsare av Skånskan vet ju redan att på fredag ska jag spela elgitarr live för första gången i mitt liv. Alltså gick jag och min inlånade, något skabbiga (jag har själv intonerat och rätat upp halsen och pillat på stallet med ett resultat som är mer intressant än utmärkt) gamla strata in på en av Malmös största musikaffärer för att införskaffa en liten kompis (gärna i en fin färg).

Eftersom jag inte spelar elgitarr är jag inte så inne på pedaler. Jag vet hur jag vill att det ska låta men jag vet inte om det är vintage tube, distortion eller overdrivepedalen som är svaret på mina ljuddrömmar, eftersom jag aldrig tidigare har gett mig in i den världen. Alltså var jag tvungen att be om råd och därefter provspela. Det visade sig dock att det där med att fråga om råd inte var en speciellt bra idé. Samtliga (manliga) affärsbiträden tog nämligen min enkla fråga som ett tydligt tecken på att jag var en musikalisk idiot och uppenbarligen också som en direkt uppmaning att upplysa mig om saker i stil med vad ett 9voltsbatteri är och hur man ställer in ett distat ljud direkt på förstärkaren.

Det är ju helt bisarrt att jag ska behöva bli lilla gummad, klappad på huvudet och idiotförklarad bara för att jag ber en expedit i en affär om råd! Och samma sak utspelade sig när jag smått irriterad gick därifrån och in i en annan etablerad kedja. Jag blev jävligt arg men jag vet att jag har rätt och de har fel så jag tog det inte så hårt. Men ponera att jag hade varit 16 år och precis hade börjat spela och blivit så sjukt nedtryckt i skorna av idiotiska jävla musikgubbar som har något slags vansinnigt självhävdelsebehov så att de mår bättre av att nedvärdera småväxta kvinnliga popmusiker. Då hade det kanske tagit hårdare. Hade det varit såhär om jag var kille? Eller om jag spelade tuff musik? Eller om jag såg äldre ut? Om jag var längre? Eller hade fula kläder? Vad är det som gör att män beter sig såhär? Funderingar mottages gärna!

Det ska tilläggas att tjejen som också hjälpte mig var mycket trevlig, proffessionell och service minded. Så där hälldes mycket vatten på min kvarn om att folk med snopp generellt sett är dumma i huvudet. Det är inte speciellt politiskt korrekt men jag orkar inte vara det för det är såhär det är.

Idag funderar jag utöver detta mest på:
om det är ekonomiskt försvarbart att köpa tre Ibanezer i samma modell bara för att de har fina färger när man redan har en hemma
om det är väldigt svårt att starta ett företag och
vilken klänning som matchar en röd gitarr med svart plektrumskydd.

Förresten laddade jag upp en ny låt idag, här.

fredag 15 augusti 2008

Popkollo!

Popkollo!
Här är så grymt roligt, inspirerande, imponerande och alldeles fantastiskt.
Läs bloggen här och kom på Debaser imorrn, lova det! 19.00 börjar't!

På fredag (alltså den 22e) spelar vi på M/S Mölle kl 19.30. Det kommer bli någon slags punk-kvartett men det blir fint ändå, jag har ingen elgitarr men det löser sig. Vi ses då!

Puss!

måndag 4 augusti 2008

Popkollo!

Nu är det snart dags. Ni borde verkligen komma och kolla på den troligtvis säkerligen alldeles asgrymma konserten på debban! Lördagen den 16/8 kl 19.



tisdag 29 juli 2008

En viiiilsen Jerry...

Nä, inte vet jag om han är så vilsen, men så fort någon heter Jerry måste man citera Doktor Kosmos, det är liksom bara så.

Han var iallafall och tittade och skrev så fint om mig, läs här.

Han skrev jättefint om Steso också, jag missade henne och det var så dumt, hon är ju bäst i världen typ, jag länkar till henne också bara för att: Steso Songs

Ses i Storsjön! Puss!

Nu så!

Världens bästa EP är färdig och finns att lyssna på på www.myspace.com/lisaiwannateaseya
Man kan även ladda hem.
Den sista saknade låten "Guiding light" är på väg med tydligen tyckte inte myspace om den, men det löser sig.
Alla fina bilder föreställande mig på badberget har Catja Svensson tagit.

Nu får ni lyssna hörni!

I lördags spelade vi världens bästa (och snabbaste) spelning i folkets park på Möllevångsfestivalen! Och igår var det varmaste dagen på året och såklart spenderade jag den med att bära ner hela mitt liv från femte våningen utan hiss och köra det till Malmös innerstadsgetto. Puh! Ikväll åker jag till norrland för att titta på lite olika band, dricka lite olika öl och ta det jävligt lugnt.

Och sorgligt nog har min gitarrist lämnat mig för Irya Gmeyner! Det är ju kul för honom men tråkigt för mig. Så nu kanske jag behöver en ny. Du ska helst spela väldigt slickt, gilla country och se ut lite som Tom Cruise i Den sista samurajen.

Nu laddar vi för Malmöfestivalen, 22e augusti kl 19.30 på M/S Mölle! Pepp!

torsdag 1 maj 2008

Återigen...

...är Mattias mycket bättre på att dokumentera och skriva roliga saker om musikhändelser i mitt liv. Så gå dit istället!

Vi håller iallafall på med att spela in ett verk som går under arbetsnamnet "Världens bästa EP", mest för att det troligtvis kommer att bli världens bästa EP. Detta är på intet sätt min förtjänst, utan herrarnas och Mattis. Men först ska Lisa Bouviers countrykvartett spela på tjejfestivalen (det var inte meningen att det skulle bli en countrykvartett, men stäng in Lars och David i samma rum i mer än tio minuter så transformeras allt de rör vid till country).

Glöm inte att när jag spelar med Modesto och Joel Alme på Småcke den 14e maj så är det allmäntillstånd. Dvs alla över 18 får komma, studentleg behövs inte! Bra va??

fredag 18 april 2008

Jag kan inte räkna längre...




Min nya grej är tydligen bibliotek, för igår fick jag en ny spelning på just ett bibliotek. Fast på Fäladen den här gången. Jag studerade mitt turnéschema (finns på www.myspace.com/lisaiwannateaseya för er som glömt) och inser att mitt nya jobb har varit bra för min musikkarriär. Haha! Fritidsledare is the shit.





Iallafall. Jag fick lite bilder av Lars och Emmy! Typ några månader för sent, men iallafall. Här är Linköping och vägen dit.






Mattias har också lagt upp nya bilder från i onsdags! Yey!

fredag 11 april 2008

No15

Igår kom jag till insikt. Jag är gubbrockare och jag älskar det! Jag åkte bil till Malmö igår kväll och tjuvlyssnade på Loservilles nya platta. Jag tror inte att Lasse och Antti trodde på mig när jag sa det, men fy fan vad bra den var! Idag har jag lyssnat på Jon Bon Jovis soloplatta från -96 två gånger och det känns lite som att komma hem.

Kanske man kan dra paralleller till eventuellt kärleksliv här? När jag utåt sett bara beblandar mig med de allra snyggaste popsnörena kommer jag säkert innerst inne enda up med nån som gillar whiskey och kan backa med släp. Vore ju typiskt. Trots att jag imorse vaknade av aprilhimlen och edelweiss och det kändes sommar och 17 år kändes det även som att jag lyssnade mer med öronen än med hjärtat. Öron är ju överskattat.
Fast Håkan är väl på rätt väg. Snart kommer han också låta som "Destination Anywhere" och då är jag där och väntar på honom.

Väl i Malmö kollade vi på Räfven (mycket bra!), drack öl på Tempo (tydligen mitt nya plejs, jag hamnar där oftare och oftare nuförtiden) och sprang efter bussar (som vi inte hann med).

Iaf, här är mitt turnéschema än så länge:
3/5 - Tjejfestivalen, Mejeriet, Lund
10/5 - Parkliv, Tivoliparken, Kristianstad
14/5 (inte spikat än, men jag håller tummar) - med Modesto på Smålles Kulturvecka, Lund
19-21/5 - Mångfaldsveckan, Lundaturné
31/5 - Kalaset, Norra Fäladen, Lund

Idag köpte jag ett par gula skor för nästan inga pengar alls. Gula skor måste vara den ultimata humörhöjaren.

torsdag 10 april 2008

No14

Igår var det spelning och öldrickning på Smålle. Det var alldeles förpillrat roligt, fast börjar jag dricka öl klockan halv sju går jag hem och sover klockan tolv. Kan vara bra att veta. Jag har tydligen blivit gammal.

Idag blev det klart att jag ska vara någon slags ledare på Popkollo i sommar! Det kommer bli så sjukt jävla roligt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. http://www.popkollo.se/ Jag hoppas att ni har anmält er och faller ni utanför målgruppen (tjejer 12-18 år) så känner ni säkert några som inte gör det.

Omslaget till "Indien är död"-EPn är nu klart, det blev twee as fuck som my dearest Victor uttryckte sig. Börjar dra ihop sig - spännande!!! Mixningen är fortfarande inte klar och jag kom på att jag vill lägga en stämma på vissa grejer... Alltid är det nåt.


Förresten, ni har väl inte glömt att kolla bilder från vår dramatiska Jönköpingsspelning (innehållande allt från biografer och ösregn till punkteringar, varningar till allmänheten och enbenta män) på Mattias bilddagbok?

onsdag 9 april 2008

No13

Ju mer man tar in desto mer kommer det ut. Det kan gälla mycket, till exempel matsmältning, men jag syftar i det här fallet på ord. Jag har börjat läsa böcker, slutat skriva låtar och istället snickrar jag ihop noveller till höger och vänster. Kanske fungerar det likadant med musik. Därför gjorde jag igår en grej som jag inte har gjort på mycket länge; jag gick in på cdon och beställde hem ett par skivor. Ja, ni vet, sådana där plastbitar med lite papper och plast runt. Det kändes fint. Det får bli årets bidrag till traditionellt hårt arbetande artister.


Inte för att det behövs. Snarare tvärtom, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla låtar! Så om någon skulle vilja ha en jazzpoplåt på svenska, en Lars Winnerbäcklåt, en schlager med lettisk touch, en upptempad countrylåt eller dylikt så kan ni kanske säga till.


Jag har spelat lite sen sist, på lite olika ställen. Idag ska jag spela på Smålands Nation här i Lund. Så nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli fem och jag ska få gå ner och soundchecka. Det känns lätt bisarrt att bo i samma hus som spelstället, men jag börjar vänja mig nu. Ikväll blir det jag och Mattias och Tove, lite avskalat och mysigt sådär. Emmy och Lars är i Belgien (how cool is that??). Jag har inte riktigt fattat vad de gör där, men jag vågar mig på en vild gissning att Lars dricker (belgisk) öl och äter kött samt kollar på film. Martin och David är på Mejeriet, det var de i alla fall sist jag såg dem (i måndags). Men snart ska vi samlas igen allihopa, åka till Malmö och spela in på KBs studio. Det kommer bli mycket bra!


Jag och Andreas har så smått börjat färda vårt indieprojekt. Lite mixande och omslag och sånt ska bli klart först, men jag kan redan nu säga att det kommer bli underbart lofi, namedroppande och självironiskt.


En kul grej som ska hända i maj är Mångfaldsveckan i Lund. Jag ska medverka och åka med i turnébussen tillsammans med tuffaste New Yorkdansaren Sebbe och vänaste eldsjälen Karin som ska dansa. Vi får se lite vilka som får plats i bussen mer, men ett par stycken musiker ska jag väl kunna klämma in. Jag vet inte datum eller ställen än, men jag återkommer!

torsdag 7 februari 2008

No12

Eftersom Mattias ägen en kamera samt är ungefär hundra gånger roligare än vad jag är kan ni läsa här om hans synvinkel på det hela.

onsdag 6 februari 2008

No11

Nu är vi hemma från Stockholm-via-Linköping-trippen. Alla i bandet är sjuka, det är rätt spännande. Alltså verkligen på riktigt sjuka, med feber och hela kittet. Jag har legat däckad hela dagen och därför blir det ingen Umeåspelning för mig. Sjukt jävla tråkigt, men jag hoppas på att få komma tillbaka vid annat tillfälle!

Första spelningen var på Klubb Din Mamma i Linköping i onsdags. De hade de kanske de bästa logerna vi någonsin sett och de supersöta arrangörerna bakade tillochmed specialbröd till mig! Spelningen gick förvånandsvärt bra, jag fick sälja en hel del skivor och sedan åkte jag, Tove, Martin och David och köpte folköl och YouTubeade gamla schlagerlåtar hemma hos min kompis Cirrie hela natten. Mm, sjukt bekväm soffa hade hon också.

På torsdagen var det fri lek och jag, Tove, Emmy, Lars, David och vår fotograf Lisa åt jävligt seriös middag för att sedan gå på något indiebolagsjippo på Debban. Anna Järvinen var väldigt bra, de andra banden var väldigt dåliga och fick Emmy att flippa ut i okontrollerad indievrede, och nån snubbe spillde öl på mig. Vi saknade Martin B, men vi såg en kille som såg ut precis som honom så det kändes ändå okej.

Fredag kväll var det dags för gamla punkare, slagord, hembakta bullar och smygdrickande av öl, kort sagt: kafé 44! Jag råkade skriva mitt namn två gånger, jag hoppas att det var okej? Här skulle vi ju egentligen spelat med Tupelo Honeys och The Scrags, men Joel hade fått halsfluss och Janis hade brutit armen så vi fick äntra scenen själva. Jag, Martin och David hade dock sprungit in i Antonio tidigare på dagen, så han förärade oss med ett besök, likaså min halvdanska :) vän Sofia. Efter att jag ringt och tjatat på Scrags basist Jocke fick vi spontanförfesta i hans lägenhet innan vi gick till en väldigt konstig klubb på södran/kägelbanan som arrangerades av Popcorn där Lars jobbar. Jag förstod ingenting, Sofia blev uppraggad av bögar från Kalmar och Antonio snodde öl av folk och åkte nästan på stryk och jag saknade både Tove och Noel Fielding. Jag lyckades även hitta från Universitetet till Lappis alldeles själv mitt i natten. Stolt!

På lördagen hade ett par stycken redan insjuknat ordentligt och vi bjöd Stockholms kreddigaste indiepublik (dvs Club KingKong på Sjöhästen) på ett smått förvirrat framträdande. Martin sparkade ur Mattias sladdar ett par gånger och ljudteknikern började nästan gråta för att Lars spelade så högt på trummorna. Men believe it or not: Ich bin ein riesengroßer Knaller! En jättesöt tysk som heter Cristophe såg oss.

Eftersom vi hade råkat skicka hem en sjukling med melodikan fick söndagens spelning gå i indie-bapabapan's tecken. Jag, Emmy, Lars och David gjorde avskalade, inte-så-hysteriska versioner av våra poplåtar och det gick verkligen hem! David var så sjuk att han nästan trillade av barstolen, och min och Emmys röster var nästan slut på grund av alltför mycket countrysjungande men Nadas crowd gillade oss iallafall. Jag avslutade det hela med att glömma min mp3spelare i Nadas källare.

Bilder kommer. Vi har en jätterolig video när jag dansar på Slussen och folk tror att jag är galen. Don't miss it!

söndag 20 januari 2008

No10

Det sötaste någonsin!
I love you, Swedesplease!
Jag menar: "Is this the best indie pop you’ve heard all year?"
Kanske bästa citatet jag någonsin kommer få.

Idag repade vi och vi kickar ass. Kick kick. Herrorkestern & Damkören.

tisdag 15 januari 2008

no9



Stackars stackars bortglömda bloggen. Jag är inte död. Tvärtom.

Vi laddar för turnén genom att dricka öl. Och repa lite. Och mejla lite.


Men mest öl och Malmö.


Så jag hittade en bild från Djungeltrumman och bästa klubben The Prom. Det är jag och min vän Amanda. Hon är smal, lång, har alltid snygga kläder och är kool som fan. Jag är en glad dvärg.


Men det är väl gulligt det också.